SOMETHING VAGUE

jag är hemma från göteborg och så. och ja, det var fint men samtidigt så konstig med massa olika känslor och beteende hela tiden. men på hela taget var det bra, fint i en underbar mix. följande saker har jag hunnit med; varit en utmärkt reiseleiter, åkt spårvagn hit och dit, men mest till hållplatserna Bellevue och Linnéplatsen, ätit skosulepopcorn, suttit på en litet fik, inhandlat en regnponcho som inte behövde användas, upplevt en sjukt bra Lykke Li spelning, trixat med en knarrig dörr mitt i natten, ätit indisk mat i på gräset utanför området, varit sjukt långt framme vid scenen på Håkan (pojken brevid mig fick en ros), dansat (självklart!), blivit lerig, blivit fototad av flera stycken, pratat med folk, varit oförstådd i min skånska, men samtidigt fått höra hur schysst min dialekt är och en hel del annat. så ja, jag har haft det bra. och broder daniel då? jo, det var precis som jag trodde. precis som i den där smithslåten. rubber ring. but dont forget the songs that made you cry and the songs that saved your life. det är väl inget att berätta egentligen, men största delen av konserten såg jag inlindad i en svart sopsäck sittandes på gräset framför ena storbildsskärmen, för att försöka ta igen mig efter panikattacken jag fick. när jag behövde skrika och slåss för att få luft.

Nu är jag trött och har ont i halsen och inte på humör för någonting. lite därför det har blivit trixigt och fel med apelryd och sånt som måste tas hand om. orkar verkligen inte sånt.

p.s. idag när vi var påväg till det där söta söta fiket såg jag fredrik virtanen och nån snygg brud. det var ballt alltså. d.s.