All I want is you, Arvika del två
del två då va.
jag fick en puss av sofie. min enda puss på hela festivalen. kasst va?
(jag är inte lika bra som dig, Catti.)
för övrigt var vi osexiga. i alla fall jag.
jag tyckte detta var jätteroligt. den satt vi ingången till campingen.
det var några väktare som hade satt upp den. dessutom var den sann. det var det bästa.
sofie och adam från stockholm pussades mycket. det såg mysigt ut.
vi ville inte lämna de fina människorna så vi hängde hela natten och morgonen på det enda stället i hela arvika som hade öppet, shell macken. men det var kul. vi pratade med en massa knäppa människor som pratade så ingen förstod.
men sen vi halv åtta slängde dem ut oss och mcdonalds öpnnade inte förens klockan nio. man kan ju säga att det var sinnesjukt kallt. jag frös bokstavligen talat i hela kroppen. dock var en tjej snäll och lånade ut sin filt till mig och bertil en stund. det var snällt.
bertil sa mor och far. och tyckte om smiths. och en massa annat. som ingen annan i helsingborg.
men han hade flickvän. det var synd. för han var fin. men jag och sofie ska åka till stockholm i slutet av augusti och gå på popaganda med dem. hoppas jag verkligen. helsingborg är så kasst just nu.
jag vet inte om ni hörde på nyheterna att det regnade i arvika?
jag har aldrig i mitt sextonåriga liv sett så mycket regn. som kom så fort. och just då var vi mitt i arvika centrum.
och fick springa tillbaka till området. brunnarna svämmade över och det kom brandbilar farande. vi sprang i tre decimeter djupt vatten. det fanns inte ett enda ställe på kroppen som var torrt. på riktigt. det var blött.
blött. och herrehud vad ful jag var. älskar mina stumpebyxor men det där var inte särskillt snygg.
jag har inte varit så lycklig som jag var i arvika. jag var inte så himla blyg där. jag pratade med en massa människor. något jag inte hade vågat här i helsingborg. det var underbart, verkligen. sån jag vill vara. men nu är tristessen så otrligt stor. som en klump. inget känns särskillt upplyftande. och att jobba nu suger. att vara ensam hela dagarna med läskiga vuxna som bara pratar om vad de ska äta till middag är jobbigt. båda dagarna har jag försökt dränka mig i att konsumera kläder. det har varit bra. har köpt världens finaste jacka. och typ. det heter nog jumpsuit. den är bäst. dessutom tycker mamma att jag har stilkänsla. jag älskar min mamma. min fina mor.
kram,!
jag fick en puss av sofie. min enda puss på hela festivalen. kasst va?
(jag är inte lika bra som dig, Catti.)
för övrigt var vi osexiga. i alla fall jag.
jag tyckte detta var jätteroligt. den satt vi ingången till campingen.
det var några väktare som hade satt upp den. dessutom var den sann. det var det bästa.
sofie och adam från stockholm pussades mycket. det såg mysigt ut.
vi ville inte lämna de fina människorna så vi hängde hela natten och morgonen på det enda stället i hela arvika som hade öppet, shell macken. men det var kul. vi pratade med en massa knäppa människor som pratade så ingen förstod.
men sen vi halv åtta slängde dem ut oss och mcdonalds öpnnade inte förens klockan nio. man kan ju säga att det var sinnesjukt kallt. jag frös bokstavligen talat i hela kroppen. dock var en tjej snäll och lånade ut sin filt till mig och bertil en stund. det var snällt.
bertil sa mor och far. och tyckte om smiths. och en massa annat. som ingen annan i helsingborg.
men han hade flickvän. det var synd. för han var fin. men jag och sofie ska åka till stockholm i slutet av augusti och gå på popaganda med dem. hoppas jag verkligen. helsingborg är så kasst just nu.
jag vet inte om ni hörde på nyheterna att det regnade i arvika?
jag har aldrig i mitt sextonåriga liv sett så mycket regn. som kom så fort. och just då var vi mitt i arvika centrum.
och fick springa tillbaka till området. brunnarna svämmade över och det kom brandbilar farande. vi sprang i tre decimeter djupt vatten. det fanns inte ett enda ställe på kroppen som var torrt. på riktigt. det var blött.
blött. och herrehud vad ful jag var. älskar mina stumpebyxor men det där var inte särskillt snygg.
jag har inte varit så lycklig som jag var i arvika. jag var inte så himla blyg där. jag pratade med en massa människor. något jag inte hade vågat här i helsingborg. det var underbart, verkligen. sån jag vill vara. men nu är tristessen så otrligt stor. som en klump. inget känns särskillt upplyftande. och att jobba nu suger. att vara ensam hela dagarna med läskiga vuxna som bara pratar om vad de ska äta till middag är jobbigt. båda dagarna har jag försökt dränka mig i att konsumera kläder. det har varit bra. har köpt världens finaste jacka. och typ. det heter nog jumpsuit. den är bäst. dessutom tycker mamma att jag har stilkänsla. jag älskar min mamma. min fina mor.
kram,!
Kommentarer
Postat av: catti
jag pussas bara på fyllan. och när andra är fulla. så egentligen är jag inte speciellt bra. jag slår vad om att bertil (och många andra, men speciellt bertil) ville pussa på dig. jag slår vad om att du kommer få många ärliga pussar väldigt väldigt snart för det är din tur nu !
Postat av: catti
(åh för att du är lite med fast du inte är ritktigt med, killen jag träffade på hultan var tråkig. och igår var det en fin sommarkväll och jag låg i mitten av gatan och det var tyst och jag hade fel sällskap för dom förstod inte när jag sprang och hoppade och talade om att det var underbart. du hade fattat. )
Trackback
