SOMETHING VAGUE

jag kom nyss hem från mariakyrkan.
där lämnade jag min tomhet och min svaghet.
hallelujah nu är det nytt kyrkoår och "vad ska du göra?".
åh, jag tycker om att gå till kyrkan när det är advent.

Markis Krunegård, Joel Alme och Hästpojken är alla nominerase i samma kategori till grammis. det är fruktansvärt jobbigt. jag kan verkligen inte välja. har suttit med det i tjugo jävla minuter. suck.

peder skickade det här klippet till mig. det är smått fantastiskt.
inte nog med att det inleds med sliskisken ola ( jag tog slisklila kant till hans ära) som pratar om hur den bästa brasveden ska vara. tjocka långa smala. hehe. och sen gör han ett fult jävla hopp för att knäcka en pinne (som ser helt jävla murken ut, så det hade ju till och med jag kunnat göra. jag som är stel som ett kassaskåp) och en ful vinnarpose. och sen sjunger han kom igen lena som är dans dans dans fast det lätt blir uttjatat. i alla fall så är det sinnesjukt dåligt och han försöker låt oskånsk (misslyckas, hör bara hur kan säger göra. jörahhhahhh) och så gör han några kassa moves som jag inte förstår mig på. till råga på allt så tycker äckelidoljuryn (ja, det är ett helt sammansatt ord) att det faktiskt är bra. vilket det ju inte är. sjukt långt ifrån bra. det här är en av de sisådär hundra anledningarna till att jag inte kollar på idol (men jag läser alltid i kvp på lördagen för att se hur det har gått annars blir man ju helt jävla avstängd från måndagsdisskutionen).

dessutom vill jag berätta om en gubbe på skolan. han jobbar om kvällarna och serverar kvällfika och så. ända sen vi började har jag kallat honom för knarkisen. han ser sjukt mycket ut som en knarkis. det påpekade jag också för frida minst tre gånger igår när hon var här. iaf, det började med att när jag och sofie typ andra veckan var hos några tvåor inne i båstad, då berättade dem om honom. och så kom han och blev lämnad vid statoil, säkert för att köpa något man får köpa när man är myndig. de sa något om att han knarkade eller höll på. jag vet inte riktigt, jag tror inte att jag lyssnade ordentligt. detta satte griller i huvet på mig. och han ser fan ut som en knarkare. han har mustasch och är liten och konstig och har snea tänder och springer runt som en mus och ser allmänt drogad och sliten ut. jag tycker det är roligt, jag kan inte hjälpa det, jag fnissar varje gång jag ser honom. och det hjälper inte att jag såg honom igår när jag cyklade hem från stationen i den fruktansvärda motvinden. han hade vit toppluva. kan ni tänker er det, en kort man med mustasch och snea tänder med läskiga blick som ser knarkig ut? knarkisgubben. (han är säkert jättefin.)

(anledningen till det här konstiga inlägget var att jag läste en himla rolig, sarkastisk blogg nyss. jag är så jävla lättpåverad till att utom vin. det borde vara tvärtom.)

jag har inte skrivit något på länge. jag har inte haft något att gnälla över (jo, men bara över att det var motvind när jag cyklade tillbaka till skolan efter att ha sagt hejdå till frida på stationen och det var skitjobbigt, men det är ju typ en fis i rymden). det har varit en bra vecka. jag har inte varit sönderstressad och jag har fått sömn och jag har stickat och det har helt enkelt varit bra. jag har fått tillbaka en del prov men resultatet kunde inte kvitta mindre. jag känner mig rätt likgiltig till poäng och betyg. det är kubik som gjorde det. men det är ganska skönt. nu ska jag se på oc eller något annat halvdramatisk. det bästa. p.s. bilddagboken suger. d.s.

jag hittade en blogg. så här står det.

1: Ensamhet. Ensam är människan i sin tur av två skäl: A) för att hon är bättre än dom andra, och B) för att hon är sämre än dom andra. Depression kan inträffa när den enskilde tror B men är A. (Motsatsen kan också inträffa. Då kallas den drabbade för "tönt") Här är lösningen förstås att besluta sig själv för att A är fallet. (Skulle detta inte stämma, är det ju i vart fall bättre att vara tönt än deprimerad)

jag tycker hemskt mycket om det. det är roligt och ironiskt och jag blir glad av den biten (eeeeeh, jag vet det är fel). ett litet leende på mina läppar när jag är fyllt upp med att skriva en romantisk fin novell på engelska där allt slutar lyckligt och till och med den efterblivne och krypplingen får dansa och vara lyckliga. för det är sånt folk vill höra.

p.s. markus krunegård är ett geni. hets är dagens. d.s.

då & då tittar jag in hos Lina Scheynius.
ibland finns där nya bilder. ibland inte.
idag när jag tittade var där nya bilder.
så fint att det gör ont.
kristian antilla med lockigt hår och en fin flicka.
åh, vad jag vill ha precis det.

plumsade igenom  snön igår och hyrde this is england med britta. fin skit.
åh, och smiths är alltid bra.

jag sitter i helsingborg. i huset där jag bor. jag har sovit fram tills för 20 minuter sen. den här staden tar musten ur en.
man känner det så fort man har kommit upp för rulltrapporna på knutpunkten. och sen vänta på bussen. vänta på bussen är något av det värsta jag vet nu. alla dessa klonade tjej med likanade stövlar liknande täckjackor och samma tofs på huvudet och åhååååå vad vi är chica. och det värsta är att dem säkert får pussas och hålla handen och dricka vin varje helg. orättvisa värld.

(emil jensen är på kanal lokal. så får du mig ändå. fint)

annars har jag tyg för ett värde av 900 spänn. ohoj tänker jag.
men det blir bra minsann. konstigt att inte somna brevid sofie inatt.

igår när jag inte kunde sova tittade jag på den här filmen och den här scenen för sisådär hundrade gången. flott tycker jag.

jag ska skriva en uppsats på engelska. fyra sidor, inget ämne bara skriv. om vad då? tänker jag. jag har bara dåliga ideér och jag vill verkligen inte skriva en novell. uttjatat uttjatat uttjatat.
pappa tycker att jag ska skriva om zlatan. mamma tycker att jag ska skriva om sjuttiotalet.

jag tycker att jag har rätt att gå och lägga mig och sura för är så arg så arg så arg. inte bara på uppsatsen. åh, jag känner att det kommer blir dumt. jag är ju inte sån. kort och koncist ska det vara.

historien slutar med att jag kommer antagligen skriva om smiths och morrissey. duh.

jag ville bara berätta att jag har godis brevid mig, att jag inte är påväg hem eftersom det är öppet hus imorgon här på skolan. dessutom ville jag berätta att min vampyrbok är bra och att jag fick två poäng från mvg på no-provet.
dessutom mår jag bra. idag är en rätt bra dag fast det är grått och regningt ute, det är gosigt.

älskar att den här bloggen är så välläst.

blir lite less på mig själv. förra veckan gnällde jag för att jag ville hem. i helgen gnällde jag över allt. nu försöker jag inte gnälla för jag har det ju rätt bra ändå. idag gick jag och sofie och handlade nudlar ch satt och satt och gick och gick och gick och så gjorde vi förbjudna saker. sen låg jag på rygg i gymmet och höll dem som tränade sällskap. det var trevligt. kom på att jag längtar till sommaren. men jag ska försöka att inte tänka på det. så jag kan bli bra nu istället.

jag blir så less på mig själv. allt jag gör är att överanalysera allt och alla. tills det inte finns något positivt värt att nämna, alla jag känner alla jag vet blir defekta dumma och dåliga. och inte minst mig själv. allt jag ser är fel fel fel inte finns det några rätt att samla ihop. midja är för låg, låren för tjocka, benen för korta, axlarna för breda och tusen triljoners saker till. mina åsikter är fel mina komentarer är fel mina "skämt" är fel hela min existens är fel fel fel. och jag får huvudvärk av mig själv. det tar på krafterna att vara fel och svälja svälja svälja.

nu ska jag gå och lägga mig för det är bara när jag sover som jag är någerlunda tillfreds. fy fan.

nyss ringde jag en vän som jag inte sett på länge om hon ville göra något anspråklöst, titta på film typ. men hon kunde inte, "brudarna" skulle hem till henne. och jag var inte en av brudarna. hon bjöd ändå in mig eftersom hon är väluppfostrad men jag vill inte för jag kommer känna mig malplacerad. så jag kommer väl vara hemma och titta på pretty woman typ, och tjocka mig. vara bitter, som jag är JÄMT.
 
fan då.

i veckan sa en klasskompis till mig att hon inte alls var insatt i musik.
märkligt, tycker jag för det är inget annat jag kan, och utan fenomenet musik  vore jag ingenting.

såhär galen såg jag ut i tisdags när alla textilare åkte till köpenhamn för att titta på döda kroppar. äckligt var det minsann inte för det så så himla overkligt ut. tänka sig, jag har petat på en äkta människorhjärna. och jag blir inte äcklad alls.
sen blev jag förvånad att jag hittade och så gick vi till urban outfitters och topshop och jag köpte ett munspel. bland annat.

jag har inte skrivit på ett tag nu. lite för att internet inte gör så mycket gott faktiskt. men mest för att jag inte har mått så bra. jag har aldrig känt så innan, men mörkret gör mig lite rädd. här på internatet blir mörkret mycket mer påtagligt när det knappt finns gatlyktor och om man ska promenera på kvällen så måste man ha ficklampa och man ser inte längre än ljuset sträcker sig. och nu blir det ju kväll och mörkt klockan fyra. lagom när skolan slutar. tycker inte om det. igår mådde jag så dåligt att jag ville spy. så det gjorde jag. huvudvärk har jag haft också mycket, men inte för att jag är sjuk. det blir bara aldrig tyst här. jag behöver tystnaden. men den infinner sig inte förens klockan är halv ett. och det är då jag somnar och sen försover jag mig och är trött hela dagen i skolan.

ja, suck vad jag klagar.

igår ringde en vän från det här bandets konsert i stockholm. några sms senare och jag var helt uppriven och utom mig av oro. för en halvtimme sen stillades oron. tack och lov, och nu kan jag fokusera på mitt skolarbete och att packa istället.
den här låten är oförskämt, äckligt underbar