SOMETHING VAGUE

jag tittar på streetsmart som är ett modeprogram på ztv. jag tror det är det bästa på tv just nu, eller kanske inte på tv eftersom jag tittar på det på datorn. de dsskuterar mode i alla dess former. och såklart är jag intresserad, jag går ju en modelinje. samtidigt så gör jag mitt arbete "kläder på mitt sätt" som ska lämnas in på onsdag. jag skriver om var jag tycker om mode, kläder. jag ska visa vem jag är. så kom jag på att jag ska sluta försöka och anstränga mig att klä mig färgglatt. jag kan inte klä mig färgglatt. det blir bara pinsamt. jag känner inte mig bekväm i det. jag har alltid klätt mig i svart och ungefär hälften av mina kläder är svarta. det som jag faktiskt köper i färg ligger länge i lådor och blir inte använt. för jag känner mig inte bekväm. men i svart är jag bekväm. provar jag kläder är säkert hälften av plaggen på min arm svarta.

så jag kom på att jag ska sluta anstränga mig för att vara färgglad. för jag älskar svart, jag trivs i svart. idag är jag svart förutom en blåvit randig blus som jag nästan aldrig använder. mest för att jag har mycket av mina kläder kvar på skolan.
idag handlade jag en svart tröja. vid första blicken ser den kanske tråkig ut, men vänder man ryggen till finns det mycket hud att visa. i svart kan jag spela på min blekhet. något som jag nu är ganska tillfreds med. blekheten.

det är dagens tanke. och såhär vacker skulle jag vilja vara.


"whatever you like is right and if it's right for you - just go for it."

streetsmart

i onsdags umgicks jag med människor som är äldre och 18, som nog ändå tyckte att jag var okej och så. för att vara sexton. det var fint och sen gick vi och jag fick skoskav men det gjorde inte så myck för vi sjöng.

(nyss ringde min mormor och berättade att min kusin hade ringt från sydney och berättat att hon var okej. det är så jävla oväntat att min kusin ska vara backpacker.)

igår träffade jag sofie och vi satt en stund vid båtarna där man kommer om man går äver kvickbron. "jag känner mig rätt så tillfreds med mig själv" sa jag till henne. känslan håller i sig idag. det är fint.

det var på tiden att det blev lite som i boken.
p.s. orka följa sånt här.

jag jobbade idag, precis som igår. samma tråkiga saker. uppdatera något jävla register. lyssna på samma ringsignaler på kontoret (varför har alla valt samma ringsignal? jag menar, det är ju faktiskt hightech mobiler så dem skulle kunna ha vad fan som helst). på lunchen lyssnar jag på herrar som antingen pratar sport eller jobb, och ibland när jag behövde rast och pia bakom mig också behövde det vände jag mig om för att prata med henne. hon har jobbat med rabatter och fakturor, en massa siffror sen alltid ungefär. hon säger att det är långtråkigt. jag kan inte förstå någonstans att hon stannar kvar vid det jobbet. herrejistanes säger jag bara. imorse sa pia och lars till varandra, "det är knappt man hinner komma hem förens man ska hit igen". herrejistanes. jag vill då inte ha det så.

sen kom min bror och jag fick vara duktig och visa honom hur man gör det där helvetesarbetet och sen påvägen hem hade vi kvalitetstid i hans lilla röda bil. kändes bra alltså.

jag lyssnar på damaging this apartment med billie the vision. itunes tycker att jag borde lyssnar på womanizer med brittan eftersom låtarna matchar. älska att itunes känner mig så väl. det måste vara apple-förbannelsen. jag och apples grejer går inte ihop alltså. 

jag är himla himla filmsugen. på den här.

på internatet så stannar vi uppe länge. det bara blir så. så lätt.
och när allihopa har lämnat vårt rum ligger jag och sofie och filosoferar (jag vet inte hur man stavar till det ordet).
jag tror det var i torsdagskväll som hon sa;
"men skit i honom, han har ju inte ens lockigt hår!"
så det ska jag göra.
och går tillbaka till min Luke Pritchard besatthet.
och fortsätta vänta på min egen luke med lockar.

jag har en vän som är rasist. och personen är inte diskret med det och vägrar att lyssa på andra argument. och den här disskutionen hade vi på tasty house, ett ställe som inte hade existerat om vi inte hade haft invandrare. det gör så ont i mig att hon är så trångsynt. det gör så ont i mig att jag nog håller på att glida ifrån några av mina vänner i helsingborg. men att vara rasist kommer aldrig vara okej. aldrig någonsin.

nu ska jag skissa, skissa skissa skissa.

jag är helt utmattad. jag är helt lealös i kroppen. lite sådär tomt som vanligt. jag tror jag håller på att bli sjuk. sjuk i huvudet också. huvudvärk har jag också. och idag har jag skämt ut mig. en vanlig dag hos mig.

och du håller hand och jag håller inte hand

det ska bli skönt att vara hemma ett bra tag.
behöver sömnen. sömnen.
behöver slippa vara utmattad och tom på inspiration och tom på ork att orka bry mig.
(jag har inte sminkat mig på två veckor typ.)

på apelryd måste man rita mycket. det är inte något jag har gjort mycket förr.
dessutom blir det jobbigt eftersom jag är dålig och har ouppnåeliga krav på mig själv.
hur som helst har jag tappat bort min inspiration. har inte hittat den någonstans.
förutom lite från den här kvinnan och karaktären hon spelar i filmen.
hon är vacker.

igår var jag på loppis, kvalitetsloppis på väla.
där hade dem fina fina dyra burkar. och ett fantastiskt barnpiano för en tjuga.
se!

mmm, sen var jag amatör i photoshop lite grand.

i fredags såg jag markus krunegård med frida som fyllde år och hennes vänner. så jag träffade alltså folk från helsingborg som jag inte träffat förut, som faktiskt verkade helt okej. schyssta brudar liksom. på något sätt blev jag förvånad. men det var fint som tusan. sen var det söta pojkar där också, som man kunde titta lite på och känna sig lite fin.
sen var ju markus också sådär fin som jag trodde. jag såg väldigt långt fram, precis nedanför honom. och det var bra och jag dansade inte så mycket och var fin i håret. sen fick jag också se parken, dagar i arkadien osv live. fint. jag kände mig nöjd, tillfreds med helsíngborg faktiskt. märkligt att det ska krävas att man flyttar för att det bra i staden, så man kan se mer än bara det som får en att kvävas.


mmm, det är en studsig markus. den enda bilden som inte blev sådär konserttråkig.
annars gav jag bort två burkar tictac, den ena vet jag blev levererad till keybordisten, han skakade min hand. den andra kan ha blivit levererad om markus var sugen på tictacs, men jag vet inte. han kanske inte uppskattar tictac lika mycket som jag.

idag på tåget såg jag självaste emil jensen. emil jensen som jag har sett på en liten scen på arvikafestivalen. då var jag kall men varm i hjärtat. sen jag köpte jag en skiva av honom och fick den signerad och så tiggde jag till mig en kram också.

och idag när jag såg honom på tåget blev jag varm i hjärtat igen. jag pekade på honom för att visa emmy och precis då vände han sig om och tittade tillbaka. jag och emmy gnällde sådär som tjejer gör ibland när det händer något fint.


här pratar han lite grann på arvika. tänk, om jag hade varit längre hade jag kanske synts.



så får du mig ändå.

försöker låta bli
men det känns,
du vet det känns

hon är säkerligen sötast i världen.

det var inte särskillt kallt, det duggar och blåser. busväder som man säger.
din hand höll min, värmde. bara värmde, var inte svettigt varm.
jag var sur och irriterad, jag hatar duggregn.
då tog du mina båda händer och snurrade mig, som om jag var en ballerina.
och så snurrade du in mig igen, och höll mig kvar. i din varma famn.
då kändes inte regnet längre.

borde bli slisk-romatik-författare.

jag förstår inte varför jag håller på och töntar mig såhär. jag menar, mmmmm, visst fan är det inte på topp men när var det det senast? minns knappt. men alltså. jag borde inte hålla på såhär, eftersom till exempel min senaste lördag var fett värd. jag var full och glad tillsammans med catti. min fredag var också värd, jag handlade fina kläder och hängde med johanna och anna. m. min föräldrar är gosiga som vanligt och allt är som VANLIGT. borde vänja mig mer, det blir bara såhär. sådär tomt men nu för tiden så har jag en massa fint att fylla en del av tiden som inte går åt till självömkning. som jag inte hade innan.

nu borde jag dricka upp mitt te och gå ner till bildsalen och fortsätta fila på min jävla stengubbbe som blir så ful.
och vet du vad? jag har filat upp två äckelsår på fingrarna.

om du bara fyller nån kvot. är det nått bra jag gjort?

på fredag ska jag se Markus Krunegård i lilla sketna helsingborg.
det är väl det jag ser fram emot.
får jag chansen ska jag bjussa på tictacs, om jag får tag på några d.v.s.

i söndags var jag ute och promenerade med min vän britta. då det inte regnade längre. hon var lycklig berättade hon, jag var glad för hennes skull. hon var lycklig för att hon hade bestämt sig för att vara lycklig. bara sådär. bestämt sig. så det handlar om att bestämma sig en sista gång och klart som korvspad att hon har rätt. jag tror inte alls att jag hade varit lyckligare om jag var enåsjuttifem lång och modellsnygg eller jättetalangfull inom musik, teckna eller ja vad som helst. jag tror inte att någon mår bra när man är sexton. det är lika illa överallt. så som hon sa. man får bestämma sig. för till slut går ju tiden och det som känns som det nu kanske inte alls är the end of the world.

min bror har fest. flickorna fnittrar. dem applåderar den som häver i sig mest. de spelar fågeln roger och har allsång. flickorna har så himla urringat och pojkarna har skjorta och vax i håret. nu bytade dem till I will survive. och ja, allsång. ja, det låter illa. jag vill sova, behöver sova. men. ja lycka till...

jag är mäkta stolt över mig själv. jag har gjort klart min svenskaläxa. ett referat skulle man skriva om "myten om mödomshinnan". aldrig trodde jag att jag skulle bli klar men nu är jag det och det känns gosigt eftersom alla mina klasskamrater kommer sitta uppe i natt och göra klart den. begåvad_tjej_92 typ.

dessutom har jag fått värsta kompismejlet från självaste Bea Szenfeld. fick inte svaret jag velat men det var ändå positivt så det blir bra vet jag. det vet jag. nu ska jag se greveholm och sen sova och fortsätta känna mig duktig.