du tog en ål av mig
igår träffade jag finaste johanna. nu har hon lite mer än en månad med sin pojkvän och hon är så kär. min fina johanna 16 år.
igår träffade jag mormor och hennes pojkvän. de ska köpa en lägenhet precis nere vid havet och flytta ihop. min fina mormor 76 år.
så olika men ändå så lika, fint.
... och det är så skönt att höra du är befriad och förlåten.
igår träffade jag mormor och hennes pojkvän. de ska köpa en lägenhet precis nere vid havet och flytta ihop. min fina mormor 76 år.
så olika men ändå så lika, fint.
... och det är så skönt att höra du är befriad och förlåten.
om mindre än tjugofyra timmar. oh my.
och så lite Debussy
igår gjorde jag en video med tre hattar jag har gjort för att skicka till Helen.
eh, den passar ju fint här med.
knäppgökar/oväntade meddelanden/vemdå 2.0, 3.0, 4.0
tidsfördriv of the future
åh, jag inser ju såklart att det är jättetramsigt att bli arg på en envis 51-årig kvinna som har det bra i sin lilla bubbla och så inser man att det är bra att lära sig kommunicera med sådana människor (för hon hälsar ju på Henrik Larsson)
... och så botar jag huvudvärken med detta istället.
nothing gets crossed out
jag gick från himmel till helvete på 72 timmar.
jag hatar min praktik.
och så cyklade jag hem i regnet och frös och mina plagg blev blöta, jag blev blöt och så grät jag och hulkade mig och höll för munnen för tänk om någon hörde. och så trodde jag att det var slutgråtet när jag kom hem för jag hulkade inte lika mycket längre men icke sa nicke, så nu ser jag lite dåligt för all gråten och så gråter jag för gråtandets skull och inte bara för att verkligen allting har gått fel idag utan för att hela min kropp är utarbetad och trött och jag behöver laga mig själv lite granna.
och så tänkte jag att det kanske var bra att förtydliga att den här bloggen existerar inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. den är min och mitt tidsfördriv och mitt ställe om jag behöver formulera av mig.
jag hatar min praktik.
och så cyklade jag hem i regnet och frös och mina plagg blev blöta, jag blev blöt och så grät jag och hulkade mig och höll för munnen för tänk om någon hörde. och så trodde jag att det var slutgråtet när jag kom hem för jag hulkade inte lika mycket längre men icke sa nicke, så nu ser jag lite dåligt för all gråten och så gråter jag för gråtandets skull och inte bara för att verkligen allting har gått fel idag utan för att hela min kropp är utarbetad och trött och jag behöver laga mig själv lite granna.
och så tänkte jag att det kanske var bra att förtydliga att den här bloggen existerar inte för att jag vill att folk ska tycka synd om mig, för det är inte synd om mig. den är min och mitt tidsfördriv och mitt ställe om jag behöver formulera av mig.
don't it drive you crazy
åker buss och tänker sitt inte där, sätt dig inte brevid mig men såklart är det det ända jag vill, att någon ska lägga armen runt mig så jag kan vila mitt tunga, malande huvud på någons axel och slippa tänka samma gamla tankar samma gamla att jag är fel, fast, och fast i den här kroppen, det här huvudet, det här huset, den här staden, den här försiktiga, blyga, äckliga personligheten och fast, jag är fast, och kommer jag någonsin komma loss?
jag vill också ha tretusen saker på gång,
It’s still a little hard to say what's going on
skillnaden mellan att trilla för man är sen till bussen och skrapa upp knäet och stuka foten i Helsingborg, jämfört med Båstad, är att det finns en möjlighet att två klasskompisar från mellanstiadiet sitter på busshållsplatsen.
(så här klantig brukar jag inte vara)
förövrigt satt det på bussen fyra stycken tjejer i likadana Odd Molly-kappor.
stilen här är verkligen tydlig - och tråkig.
(så här klantig brukar jag inte vara)
förövrigt satt det på bussen fyra stycken tjejer i likadana Odd Molly-kappor.
stilen här är verkligen tydlig - och tråkig.
