SOMETHING VAGUE

mmmm, jag har inte skrivit ett inlägg på en stund nu. jag har varit upptagen med att vara lycklig och glad. mmm, picknick vid havet. mmm, hänga i vikingsbergsparken. mmm, ligga en stund på stranden. mmm, prata, skratta, sittdansa. mmmmmmm, jag tror det är såhär det ska kännas att vara sexton år den sista juli. det är precis såhär det ska vara. så jag är lycklig. jag kan säga det. och det är underbart. låt bara inte någon ta det här ifrån mig.

magnetic fields har gjort sextionio kärlekslåtar. allihopa har jag lyssnat på idag. samtidigt som jag har sörplat i mig säkert två liter jordgubbssaft och legat i soffan på altanen. hade det varit två månader sen hade jag säkert sagt att jag hade haft världens bästa dag med mig själv. men nu vet jag inte. jag vet inte! jag vet ingenting längre.

so if you're feeling low
stuck in some bardo
I, even I
know the solution
love, music, wine and revolution
love, love, love
music , wine and revolution
this too shall pass
so raise your glass
to change and chance

det blir inte mer inspirerade än så. men jag har en dagens låt och
I'm losing
I´ll lose my mind
känns idag


(dessutom titta på den jättesöta tjejen precis i slutet. mmm, vill också ha ett fint leende.)

så säger den här bloggen. http://theonlyglitterati.blogspot.com/
jag har precis börjat läsa den men det verkar fint. dansa på hustak i doc martens, lyssna på bra musik och umgås med snygga människor. hallå, ge mig!
 
det stämmer nog. dekadens dödar depression.

(onödigt inlägg men jag är så onödig nuförtiden. baah, orkar inget. jag är inte ens pepp på bob hund ikväll.)

Jag vet inte vad det finns att säga. Mest åkte vi runt och tittade på alla invasionstränderna (vi bodde på Sword). Grävde ner mig i krig och allt vad som kommer därtill. Det är kanske inte så särskillt spännande. Utöver det åt jag jättegod (verkligen jättegod) crème brûlé, fotade husgavlar, läste och sov i vårt fina rum hos en fransk tant. Hon var härlig, för även om jag inte förstod ett ord av vad hon sa, och hennes engelska var inget att tala om så verkade hon så go, och när hon skrattade visade hon sina guldtänder.

en kväll i brygge såg jag ut såhär dum ut. det var frankrikes nationaldag så de spelade franska sånger i kyrktornet. pappa sjöng med.


brygge är en kanalstad, så vi åkte sån där turistbåt. det var inte så spännande.
mest den här hunden då. äkta poser var den!

i brygge fanns också den finaste tebutiken jag sett.
även en affät som kallades The Old Curiosity Shop. Där ägdes av en gammal farbror som sålde gamla orginal fotografier från gamla tider. jag handlade. en bild från en gammal femtiotalsfilm. det är världens bästa bild. ni kan få se någon dag. dessutom hade han en hög med gamla bilder från hitlertiden i tyskland. typ bilder på hitler i en trädgård, skrattandes. orginalfoto. det var häftigt, men kusligt.

Igår vad en fin dag. Jag åkte till Sofie och hade det bra. sen på kvällen åkte vi ut till Sofiero där Håkan och Kent spelade tillsammans. Till det saftiga priset av 470 kronor. VEM HAR RÅD MED DET? Inte vi i alla fall. Men vi tänkte att vi i alla fall kunde lyssna och jag kanske kunde tänka mig att sittdansa i alla fall. Så vi hade köpt kinamat i plastbyttor och var på väg ner mot havet när vi träffade två andra flickor vid namn Lisa och Mia. De visste ett hål i staketet och där kröp vi in. Vi gick och klättrade i ravinen och var inne på området! Det var fantastiskt! Men efter några minuter kom en ordningsvakt och hittade oss och ledde oss ut. Men det var okej. Vi gick ju förbi scenen och såg lite Håkan. Sen blev vi utkörda såklart och vi sattes oss på Mias filt och åt. Hittade en håkan skylt som någon hade gjort. Sjöng. Gick till bilingången och pratade med en vakt. Lyssnade när kent spelade Saker man ser och tänkte på peder som stod längst fram. Väntade på Håkan med "vår" skylt. Håkans buss körde ut ur grinden där vi väntade och han vinkade åt oss. Det var fint. Sen åkte vi in till stan igen och satt på mcdonalds. Det var en fin dag.

jag är hemma. så är det med det.
varken belgien, frankrike eller paris gjorde mig ett dugg lyckligare.

På söndag åker jag till bort. Först ska jag till Brygge. Sen till Normandie och där runt om. Sen ska jag till Paris.
Jag har en bild av Frankrike, ungefär som på bilderna. Jag hoppas det är så.






(den sista är tagen av en flygare under andra världskriget, ballt va?)

Jag känner mig så fruktansvärt tom. Tom och ensam. Precis som om det vore vinter, fast det är mitt i juli. Jag var så glad och lycklig i Arvika att när det så hastigt drogs bort sögs min förut så kallade lycka ut. Den så kallade lycka jag hade innan är inget att jämföra med vad jag kände i Arvika. Det fanns något så bra och fint som jag innerst inom mig hela tiden har vetat. Men i Helsingborg har jag nöjt mig med något halvdant. Försökt att stöta bort känslan av att jag är halv, försökt göra något bra av det och försöka göra mig själv lycklig, Det har fungerat rätt bra, tills jag kom till Arvika och insåg att det finns något så mycket bättre.

Jag tycker inte alls om att något som bara tre dagar kan rycka bort allt jag har byggt upp. Min självkänsla och trygghet. Och nu när det väl är bort känner jag mig mer tom än någonsin. Jag ser inte riktigt fram emot någonting längre. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det, det  känns som att allt har klingat lite småfalskt. Jag tycker inte om allt det här. att jag kan inte få mig själv att må bättre.

del två då va.


jag fick en puss av sofie. min enda puss på hela festivalen. kasst va?
(jag är inte lika bra som dig, Catti.)


för övrigt var vi osexiga. i alla fall jag.


jag tyckte detta var jätteroligt. den satt vi ingången till campingen.
det var några väktare som hade satt upp den. dessutom var den sann. det var det bästa.


sofie och adam från stockholm pussades mycket. det såg mysigt ut.


vi ville inte lämna de fina människorna så vi hängde hela natten och morgonen på det enda stället i hela arvika som hade öppet, shell macken. men det var kul. vi pratade med en massa knäppa människor som pratade så ingen förstod.
men sen vi halv åtta slängde dem ut oss och mcdonalds öpnnade inte förens klockan nio. man kan ju säga att det var sinnesjukt kallt. jag frös bokstavligen talat i hela kroppen. dock var en tjej snäll och lånade ut sin filt till mig och bertil en stund. det var snällt.


bertil sa mor och far. och tyckte om smiths. och en massa annat. som ingen annan i helsingborg.
men han hade flickvän. det var synd. för han var fin. men jag och sofie ska åka till stockholm i slutet av augusti och gå på popaganda med dem. hoppas jag verkligen. helsingborg är så kasst just nu.


jag vet inte om ni hörde på nyheterna att det regnade i arvika?
jag har aldrig i mitt sextonåriga liv sett så mycket regn. som kom så fort. och just då var vi mitt i arvika centrum.
och fick springa tillbaka till området. brunnarna svämmade över och det kom brandbilar farande. vi sprang i tre decimeter djupt vatten. det fanns inte ett enda ställe på kroppen som var torrt. på riktigt. det var blött.


blött. och herrehud vad ful jag var. älskar mina stumpebyxor men det där var inte särskillt snygg.

jag har inte varit så lycklig som jag var i arvika. jag var inte så himla blyg där. jag pratade med en massa människor. något jag inte hade vågat här i helsingborg. det var underbart, verkligen. sån jag vill vara. men nu är tristessen så otrligt stor. som en klump. inget känns särskillt upplyftande. och att jobba nu suger. att vara ensam hela dagarna med läskiga vuxna som bara pratar om vad de ska äta till middag är jobbigt. båda dagarna har jag försökt dränka mig i att konsumera kläder. det har varit bra. har köpt världens finaste jacka. och typ. det heter nog jumpsuit. den är bäst. dessutom tycker mamma att jag har stilkänsla. jag älskar min mamma. min fina mor.

kram,!

lite arvika kan jag berätta om. men det får gå i två omgångar för bloggen orkar inte med mer än så.
jag är inte så trött längre. har redan lagt upp en massa bilder på min bilddagbok som jag ångrar en del. men man vill ju inte vara chicken och radera en massa. åh. sånna problem man kan ha!


mmmmmm, jag fick ju se min Luke. fast på långt håll. och de var så himla bra.
så långt över mina förväntningar som jag verkligen hade försökt dra ner. kate nash lika så. 


lykke li var grym på fredagen. det var en kille som heter Saul Williams också.
kent också. de spelade utan dina andetag. avled lite. dessutom träffade vi finasta människorna innan kent.
bertil och adam från stockholm. en och bea som peder kände. och hennes pojkvän kalle. (vars regnjacka jag hängde i.)


Sofie var fin. till och med i baja maja kön.


peder fick en fjäder av saul williams. det var fint. hela saul williams var fint. och grymt.
övertygade mig om att usa kanske inte suger så hårt som jag tror.


galago är världens bästa serietidningsförlag. den här var grym.

dessutom gick jag med i grön ungdom. det var bra. nu kan jag vara med på
deras grejer de brukar ha på stortorget. man annars för övrigt blev jag sjukt förvirrad på min politik. jobbigt.


vi träffade Internet från bilddagboken. han är en legend.
och nu har jag skakat hans hand ordentligt.

del två kommer snart.

här är den äckligaste bilden på mig vet du. jag hatar att jag alltid ska rodna. det är inte coolt.
hursomhelst är jag hemma från arvika festivalen och det var varmt och blött. och fint och jag och bertil från stockholm konstaterade efter att ha varit vakna i 26 timmar att vi var rätt lyckliga. han var fin. han sa mor och far. och hade en flickvän som hetter maria. slutet av festivalen gick mest ut på att jag såg ut som en tant i för stor regnjacka som var kalles. och med paraply armen. och barfota i snukigaste skorna. men det var okej. it's okay. jag har jobbat idag och är djävulskt trött, fortfarande och jag har handlat en ny jacka på rean i malmö. dessutom har jag en jätterolig historia. men jag orkar inte. förlåt. jag ska berätta snart och ladda upp lite bilder från arvika även om de flesta bilderna är suddiga eller skabbiga. dessutom har jag rökt cigg och vattenpipa. det var himla gott båda två. jag såg säkert ut som en tönt och nybörjare (vilket jag är) men det gjorde inte så mycket. det var gott. det är lite synd ju.