bussfärd
Idag var jag med om den mest obekväma bussresan någonsin. Inte att sätena var obekväma utan det var något annat. Två tjejer där bak vars ord skar mina öron. Därför fann jag mig själv med händerna för öronen och med slutna ögon. Jag försökte framkalla känslan jag får i vattnet, den där bedövande känslan när man skjuter ut och glider och allt man hör är sin egen andnin. Det är bara poolen som kan framkalla den känslan. Därför tog jag bort händerna och öppnade ögonen och sa till mig själv "jag kan göra det här" och försökte tänka på något annat. Som tur är kommer min busshållsplats tillslut och det är ju tur. Då kunde jag gå hem och till på OC och äta halstabletter under min filt. Tryggt. Hursomhelst fick denhär händelsen mig att tänka på min favorit Kent-textrad. "här under vattnet är jag blå, i poolen doftar världen klor".
dessutom har jag gått runt och sjungt på en Alica Keyes låt.
"I dont worry 'cause everything's gonna be allright"
Sen är det bara att tro på det.
var det någon du kände där på bussen? vad sa de? nu blev jag orolig.. och nu är jag precis som alla andra men, du vet att du kan ringa om det är något
DU ÄR BRA! I just wanna point on that thing. Point on those girls. Du är verkligen fast i saker man ser btw :> mums att dom spela den sist azooo! IIH!
ppppppedorkkkkkompishjjjertammmmaria
