SOMETHING VAGUE

jag är helt tom. jag har inte ork till någonting. precis som igår. helt tomt. en iskall hinna runt om min kropp som inte vill försvinna. min kropp skriker desperat efter någon som håller om mig. och mina fina föräldrar har kommit på en idé som gör stockholm jättemöjligt. men jag känner inte något speciellt. skönt att det kanske blir av. men ändå inte? ska jag må så här där är det inte värt det. vill dem ens ha mig där? vill jag ens ha mig själv där? jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill att någon ska vilja ha mig där. så kanske jag slutar känna mig så tom och så långt ifrån den närhet som behövs.