tre flickor med hopp
Andrews Sisters var stora på fyrtiotalet. det verkar ha varit fint. de har gjort sån där 40 tals musik man blir glad av. och det enda man känner för är att tjusa till sig i håret, ta på sig en fin klockad kjol och blus och dansa. jag vet inte, men jag kan tänka mig att det var sådana som dem tre systrarna som pojkarna ute i krig drömde om när dem hade tid till sånt.
imorgon ska jag på synundersökning och baka en kaka. tror jag. ta igen mig efter de senaste dagarnas skratt, fnitter och bubbel i magen finheter. som att sitta i vikingsbergsparken på en fin fin filt. eller sitta på sofies säng och retas med henne lite grann. eller att dricka te under träden vid mariakyrkan. att få höra att man är vacker.
Kommentarer
Trackback
