SOMETHING VAGUE

i söndags var jag ute och promenerade med min vän britta. då det inte regnade längre. hon var lycklig berättade hon, jag var glad för hennes skull. hon var lycklig för att hon hade bestämt sig för att vara lycklig. bara sådär. bestämt sig. så det handlar om att bestämma sig en sista gång och klart som korvspad att hon har rätt. jag tror inte alls att jag hade varit lyckligare om jag var enåsjuttifem lång och modellsnygg eller jättetalangfull inom musik, teckna eller ja vad som helst. jag tror inte att någon mår bra när man är sexton. det är lika illa överallt. så som hon sa. man får bestämma sig. för till slut går ju tiden och det som känns som det nu kanske inte alls är the end of the world.