SOMETHING VAGUE

Jag har handlat. on the rea. som vanligt vis är jobbigt och så. dessutom hade jag tänkt spara min pengar till sen, eftersom jag hoppas på att Sofie vill följa med mig till mamlö. jag vill till myrorna. Men iaf, jag har handlat. Först och främst snajsigaste skorna som är nätta och fina med snörning så som jag har velat ha det. Sen plus två tjusiga kjolar och en tröja i EKOLOGISK BOMULL och sånt där fint som jag vill ägna mig åt. Och snart blir det fler inköp. jag har 500 pix som ska spenderas väl på cdon. Så några givna är, Cure, Kate Nash, Modest Mouse, Lykke Li och sen får vi ser vad det blir mer. Stereo Total, Sahara, Shins eller Libertines med? hehe. ich hoppas the money räcker.


Dessutom, vet du vad, jag har ingenstans att vara på nyår. patetiskt, ellerhur? De flesta är upptagna och ja, mina föräldrar ska ingenstans där jag kan ähnga på och hela alltet suger sjkt hårt faktiskt. eh, jag hoppas jag blir iktigt sjuk så jag kan skylla på det och gå runt i pyjamas hela dagen. Om inte det går drar jag till parken-vid-kärnan-som-inte-heter-något och super skallen av mig. Det låter väl bra? Dessutom hatar jag denna bloggen. så det så. dock är min EKOLOGISKA tröja jääääävligt skönt. Hej då nu går jag och lägger mig.

dessutom är min farfar på akuten och det suger det med för pappa har inte ringt och ja. så är det.

Igår var jag tvungen att stanna hemma för det skulle komma hantverkare och borra osv. Därför kom Sofie, Anna, Johanna hit och vi tittade på film och hade det fint. Så trevligt man kunde ha det när som mest det var 4 killar på ovanvåningen och borrade. Särskillt en hantverkare var väldigt kul därför han kom ner hur många gånger som helst och berättade "Nu borrar vi!" eller "Nu går jag för hålet måste torka men jag kommer igen" osv osv. Det var väldigt tokigt och vi hade väldigt kul åt den här killen. Och när han inte var där så var det helt tyst så man trodde att alla hade gått. Haha, det var väldigt roligt. Men det var inte det jag vill berätta.

Jag vill berätta om kvällen senare, när Anna och Johanna hade gått. Då var det bara jag och Sofie. Vi var ute och gick och tittade på Smala Sussie (där jag somnade en stund, ovanligt.) som är en väldigt udda film ex, Tore Tumör!). När filmen var slut började vi spela scrabble som hon och jag brukar göra. Scrabble är ett väldigt underskattat spel. I alla fall började vi lyssna på Broder Daniel efter Sofie önskan. Jag har inte lyssnat på dem på väldigt länge. Det var speciellt de gamla låtarna (från bara Broder Daniel och Singles) som jag fick fnatt. Broder Daniel är ett band som är väldigt speciellt och jag påverkas otroligt mycket av dem. Jag fick en väldigt konstig känsla, det var som jag växlade mellan depprimerad/överlycklig väldigt snabbt och jag kände inte igen mig själv alls. Det var lite därör jag slutade lyssna på dem. Därför de påverkar mig så starkt. Och för att jag skulle börja må bättre än innan var jag tvungen och ta bort något som påverkade mig negativt, vilket broder daniel oftast gjorde. Så jag slutade lyssna. Och nu när jag lyssnade på dem igen, jag älskar dem fortfarande, men jag vill aldrig mer så som jag var förut, när Broder Daniel var allt.


  

herrå, nu blir det julgranspyntning.

jag är sjukt lyckligt lottad. jag har de mina. mina vänner. det är där. kanske inte så man kan ta på dem men de finns alltid i mitt bakhuvud och är en del av mig och min trygghet. mina vänner kan jag prata om vad som helst med. det låter klyshigt men så är det. de skilljer ut dem från de andra. de är mitt toppskikt och mina vd:ar. men för det går jag inte runt och säger "jag älskar dig" till dem hela tiden.
 
Dels för att jag litar på att de redan vet vad jag tycker och därför att "jag älskar dig" är det som beskriver kärlek bäst. inte för att jag vet särskillt mycket om kärlek, jag är ju bara femton år. men ändå så tycker jag inte att man ska utnytja orden, vrida och vända på dem och använda dem så mycket att betydelsen inte är lika magisk som innan. som en pojke i min klass uttryckte det när han läste en text en flicka skrev till sin pojkvän. Ungefär så här sa han. "Jag tror inte att du älskar henne, jag kan förstå dig om du är gift med honom och har barn tillsammans. Men ni har varit tillsammans i knappt ett år och ni älskar varandra och kan inte leva utan varandra?" jag kommer inte ihåg exakt vad han sa men det var ungefär och jag har väldigt svårt att tro att när man inte är mer än femton år har man inte de perspektiven eller något alls som gör att man kan älska någon så högt. samma med hat.

Men efter mina perspektiv har jag de jag värdesätter och tycker om  väldigt högt. älskar från mitt perspektiv.

Två av dem fårn mitt toppskikt är är johanna och nicholas. Idag var vi tre sjuklingar tillsammans och vi bara pratade medans de andra simmade. Det var trevligt. Tack för sällskapet och vänskapen. Och denhär bilden är söt.
"Thanks for the friendship!"