SOMETHING VAGUE

jag kan verkligen inte förstå att jag var där. precis DÄR och hörde den här låten.
åh, att jag inte uppskattar saker när dem faktiskt händer.

If there's no one beside you
When your soul embarks
Then I'll follow you into the dark

jag är hemma från göteborg och så. och ja, det var fint men samtidigt så konstig med massa olika känslor och beteende hela tiden. men på hela taget var det bra, fint i en underbar mix. följande saker har jag hunnit med; varit en utmärkt reiseleiter, åkt spårvagn hit och dit, men mest till hållplatserna Bellevue och Linnéplatsen, ätit skosulepopcorn, suttit på en litet fik, inhandlat en regnponcho som inte behövde användas, upplevt en sjukt bra Lykke Li spelning, trixat med en knarrig dörr mitt i natten, ätit indisk mat i på gräset utanför området, varit sjukt långt framme vid scenen på Håkan (pojken brevid mig fick en ros), dansat (självklart!), blivit lerig, blivit fototad av flera stycken, pratat med folk, varit oförstådd i min skånska, men samtidigt fått höra hur schysst min dialekt är och en hel del annat. så ja, jag har haft det bra. och broder daniel då? jo, det var precis som jag trodde. precis som i den där smithslåten. rubber ring. but dont forget the songs that made you cry and the songs that saved your life. det är väl inget att berätta egentligen, men största delen av konserten såg jag inlindad i en svart sopsäck sittandes på gräset framför ena storbildsskärmen, för att försöka ta igen mig efter panikattacken jag fick. när jag behövde skrika och slåss för att få luft.

Nu är jag trött och har ont i halsen och inte på humör för någonting. lite därför det har blivit trixigt och fel med apelryd och sånt som måste tas hand om. orkar verkligen inte sånt.

p.s. idag när vi var påväg till det där söta söta fiket såg jag fredrik virtanen och nån snygg brud. det var ballt alltså. d.s.

åh, jag kan inte ens beskriva hur glad jag känner mig precis nu. nu. jag packar och donar och fixar till göteborg imorgon. jag känner på mig att det blir bra. jag har precis sytt färdig på den helt fantastiskt klännig jag hittade igår och jag känner mig himla fin. jag har köpt ett par sådana fulsnygga gröna stövlar på överskottbolaget. och jag packar lätt. vill känna mig lätt, så det går lätt att skratta och dansa. jag har inte ens kamera med mig (den fungerar inte så bra sen arvika). jag ska bara samla på mig minnen i huvudet, istället för på datorn. och ja, det gör till och med inget att det antagligen kommer regna på oss, så känns det. åh. vi ses på söndag.

igår kände jag mig modeblogg-ig. (kan man säga så?) nej det kan man nog inte.
jag skyller istället på att det inte regnade och tröjan är bästa inköpet från Paris.

jag har haft en dipp idag. jag har varit så arg och ledsen och bitchig. bitchig. känn på ordet. det är inte jag. jag är inte bitchig. men idag var jag. mot den som förtjänar det minst. fy för det, jag är ingen bitch. det är inte vad dem säger om mig. jag brukar få höra att jag positiv, glad och fnittrig. men jag kan tänka att det inte märks särskilt mycket på den här bloggen. och jag har svurit. svurit jättemycket och det är inget man vill göra. det låter så hemskt grovt och blandat med skånska är det en förfärlig kombination. jag är inte upprörd längre i alla fall. jag skrev av mig på den gamla skrivmaskinen på rumett. jag vågar inte titta på vad jag skrev, men det var något i stil med äckel äckel äckel.

men jag gjorde mig lite gladare med en prickig klänning och sen på änglaverket hittade jag en väska och en fin fin fotoram till Audrey. kände att hon förtjänade det istället för att ligga ihoprullad i en gammal fransk tv-bilaga.

jag borde börja med peppen nu, för på snortidigt på fredag morgon åker jag, britta och sofie till göteborg och sådär. för att lyssna på musik och bo i en campingvagn i kviberg. men mest av allt vill jag dansa. dansa och var söt, trevlig, social och allt det där. (ljusår ifrån.) men jag ska försöka.

jag har promenerat med sofie. dumpat all min skit på henne. delat den. det kändes bra. men lite elakt. sen gungade vi bort alltihopa. det löser saker och ting rätt bra, att gunga alltså. så du vet. om du skulle behöva det någon gång. nu är det nog dags för mig att vända rätt på dygnet efter som jag "bara dräller runt", som min kära papi sa. fast om jag tänker efter, så stuntar jag nog i det. för det är såhär jag vill ha det. (förutom all den där skiten då alltså.) och lite sånt här:

jag har tre ord ikväll.

Clark and Michael. Clark and Michael. Clark and Michael. Clark and Michael.
http://www.clarkandmichael.com


lägg det på minnet och gå in och titta på deras program, blogg - ja alltihopa. det är dem två som gör mig glad i magen ikväll. jag känner mig rätt säker på att jag kommer sova gott inatt. tack vare dem.

nej, det blev ingen synundersökning för gå ut i störtregn kändes inte särskillt lockande. men en kaka blev det. en god kaka och det passade alldeles utmärkt till filmerna jag har sett i eftermiddag. Little Miss Sunshine såg jag. känns som jag är väldigt sen med att se den, och den var fin och söt och tjusig i sina färger precis som alla har sagt. farfar var härlig. och självklart vill jag tokdansa varje dag. sen såg jag P.S. I Love You. mest för att jag tycker om att skriva P.S. det är som små extra medelanden. en extra omtanke liksom. det är fint. och sen var filmen också sådär jobbig med sorg i hjärtat men sen så kärleksfin att det inte alls går att sluta gråta. Åh, jag är kanske himla blödig men jag kunde verkligen inte sluta gråta.

(och nej, vad jag inte tycker om att varje gång jag får ett sms så hoppas jag att det är från dig. eller att jag spenderar timmar framför den här datorn för kanske, kanske har du skrivit något till mig. vad som helst. åh, jag vet vad jag skrev innan i ett tidigare inlägg men nu vet jag inte alls. igen! åh, jag vet att du har ett liv och snart är det väl dags för mig att skaffa mig ett. så jag också kan vara en som har så mycket att säga. fy vad jag inte tycker om det här.)

Andrews Sisters var stora på fyrtiotalet. det verkar ha varit fint. de har gjort sån där 40 tals musik man blir glad av. och det enda man känner för är att tjusa till sig i håret, ta på sig en fin klockad kjol och blus och dansa. jag vet inte, men jag kan tänka mig att det var sådana som dem tre systrarna som pojkarna ute i krig drömde om när dem hade tid till sånt.

imorgon ska jag på synundersökning och baka en kaka. tror jag. ta igen mig efter de senaste dagarnas skratt, fnitter och bubbel i magen finheter. som att sitta i vikingsbergsparken på en fin fin filt. eller sitta på sofies säng och retas med henne lite grann. eller att dricka te under träden vid mariakyrkan. att få höra att man är vacker.

nej, jag är nog inte kär i dig. men det är okej. men jag hade gärna velat vara din sparv, eller vem som helsts lilla sparv.
(det blir inte mer än så.)

klockan är exakt fyra. jag är dum i huvudet som fortfarande sitter vid dumburken. sofie sover och hon är lycklig. det är sött. edith piaf är ball. och jag önskar jag var lite bättre, lite sötare och nu vill jag sova.
(vilket äckligt inlägg - men det gör inte så mycket.)

mmmm, jag har inte skrivit ett inlägg på en stund nu. jag har varit upptagen med att vara lycklig och glad. mmm, picknick vid havet. mmm, hänga i vikingsbergsparken. mmm, ligga en stund på stranden. mmm, prata, skratta, sittdansa. mmmmmmm, jag tror det är såhär det ska kännas att vara sexton år den sista juli. det är precis såhär det ska vara. så jag är lycklig. jag kan säga det. och det är underbart. låt bara inte någon ta det här ifrån mig.

magnetic fields har gjort sextionio kärlekslåtar. allihopa har jag lyssnat på idag. samtidigt som jag har sörplat i mig säkert två liter jordgubbssaft och legat i soffan på altanen. hade det varit två månader sen hade jag säkert sagt att jag hade haft världens bästa dag med mig själv. men nu vet jag inte. jag vet inte! jag vet ingenting längre.

so if you're feeling low
stuck in some bardo
I, even I
know the solution
love, music, wine and revolution
love, love, love
music , wine and revolution
this too shall pass
so raise your glass
to change and chance

det blir inte mer inspirerade än så. men jag har en dagens låt och
I'm losing
I´ll lose my mind
känns idag


(dessutom titta på den jättesöta tjejen precis i slutet. mmm, vill också ha ett fint leende.)

så säger den här bloggen. http://theonlyglitterati.blogspot.com/
jag har precis börjat läsa den men det verkar fint. dansa på hustak i doc martens, lyssna på bra musik och umgås med snygga människor. hallå, ge mig!
 
det stämmer nog. dekadens dödar depression.

(onödigt inlägg men jag är så onödig nuförtiden. baah, orkar inget. jag är inte ens pepp på bob hund ikväll.)

Jag vet inte vad det finns att säga. Mest åkte vi runt och tittade på alla invasionstränderna (vi bodde på Sword). Grävde ner mig i krig och allt vad som kommer därtill. Det är kanske inte så särskillt spännande. Utöver det åt jag jättegod (verkligen jättegod) crème brûlé, fotade husgavlar, läste och sov i vårt fina rum hos en fransk tant. Hon var härlig, för även om jag inte förstod ett ord av vad hon sa, och hennes engelska var inget att tala om så verkade hon så go, och när hon skrattade visade hon sina guldtänder.

en kväll i brygge såg jag ut såhär dum ut. det var frankrikes nationaldag så de spelade franska sånger i kyrktornet. pappa sjöng med.


brygge är en kanalstad, så vi åkte sån där turistbåt. det var inte så spännande.
mest den här hunden då. äkta poser var den!

i brygge fanns också den finaste tebutiken jag sett.
även en affät som kallades The Old Curiosity Shop. Där ägdes av en gammal farbror som sålde gamla orginal fotografier från gamla tider. jag handlade. en bild från en gammal femtiotalsfilm. det är världens bästa bild. ni kan få se någon dag. dessutom hade han en hög med gamla bilder från hitlertiden i tyskland. typ bilder på hitler i en trädgård, skrattandes. orginalfoto. det var häftigt, men kusligt.

Igår vad en fin dag. Jag åkte till Sofie och hade det bra. sen på kvällen åkte vi ut till Sofiero där Håkan och Kent spelade tillsammans. Till det saftiga priset av 470 kronor. VEM HAR RÅD MED DET? Inte vi i alla fall. Men vi tänkte att vi i alla fall kunde lyssna och jag kanske kunde tänka mig att sittdansa i alla fall. Så vi hade köpt kinamat i plastbyttor och var på väg ner mot havet när vi träffade två andra flickor vid namn Lisa och Mia. De visste ett hål i staketet och där kröp vi in. Vi gick och klättrade i ravinen och var inne på området! Det var fantastiskt! Men efter några minuter kom en ordningsvakt och hittade oss och ledde oss ut. Men det var okej. Vi gick ju förbi scenen och såg lite Håkan. Sen blev vi utkörda såklart och vi sattes oss på Mias filt och åt. Hittade en håkan skylt som någon hade gjort. Sjöng. Gick till bilingången och pratade med en vakt. Lyssnade när kent spelade Saker man ser och tänkte på peder som stod längst fram. Väntade på Håkan med "vår" skylt. Håkans buss körde ut ur grinden där vi väntade och han vinkade åt oss. Det var fint. Sen åkte vi in till stan igen och satt på mcdonalds. Det var en fin dag.

jag är hemma. så är det med det.
varken belgien, frankrike eller paris gjorde mig ett dugg lyckligare.