SOMETHING VAGUE

På söndag åker jag till bort. Först ska jag till Brygge. Sen till Normandie och där runt om. Sen ska jag till Paris.
Jag har en bild av Frankrike, ungefär som på bilderna. Jag hoppas det är så.






(den sista är tagen av en flygare under andra världskriget, ballt va?)

Jag känner mig så fruktansvärt tom. Tom och ensam. Precis som om det vore vinter, fast det är mitt i juli. Jag var så glad och lycklig i Arvika att när det så hastigt drogs bort sögs min förut så kallade lycka ut. Den så kallade lycka jag hade innan är inget att jämföra med vad jag kände i Arvika. Det fanns något så bra och fint som jag innerst inom mig hela tiden har vetat. Men i Helsingborg har jag nöjt mig med något halvdant. Försökt att stöta bort känslan av att jag är halv, försökt göra något bra av det och försöka göra mig själv lycklig, Det har fungerat rätt bra, tills jag kom till Arvika och insåg att det finns något så mycket bättre.

Jag tycker inte alls om att något som bara tre dagar kan rycka bort allt jag har byggt upp. Min självkänsla och trygghet. Och nu när det väl är bort känner jag mig mer tom än någonsin. Jag ser inte riktigt fram emot någonting längre. Och jag vet inte vad jag ska göra åt det, det  känns som att allt har klingat lite småfalskt. Jag tycker inte om allt det här. att jag kan inte få mig själv att må bättre.

del två då va.


jag fick en puss av sofie. min enda puss på hela festivalen. kasst va?
(jag är inte lika bra som dig, Catti.)


för övrigt var vi osexiga. i alla fall jag.


jag tyckte detta var jätteroligt. den satt vi ingången till campingen.
det var några väktare som hade satt upp den. dessutom var den sann. det var det bästa.


sofie och adam från stockholm pussades mycket. det såg mysigt ut.


vi ville inte lämna de fina människorna så vi hängde hela natten och morgonen på det enda stället i hela arvika som hade öppet, shell macken. men det var kul. vi pratade med en massa knäppa människor som pratade så ingen förstod.
men sen vi halv åtta slängde dem ut oss och mcdonalds öpnnade inte förens klockan nio. man kan ju säga att det var sinnesjukt kallt. jag frös bokstavligen talat i hela kroppen. dock var en tjej snäll och lånade ut sin filt till mig och bertil en stund. det var snällt.


bertil sa mor och far. och tyckte om smiths. och en massa annat. som ingen annan i helsingborg.
men han hade flickvän. det var synd. för han var fin. men jag och sofie ska åka till stockholm i slutet av augusti och gå på popaganda med dem. hoppas jag verkligen. helsingborg är så kasst just nu.


jag vet inte om ni hörde på nyheterna att det regnade i arvika?
jag har aldrig i mitt sextonåriga liv sett så mycket regn. som kom så fort. och just då var vi mitt i arvika centrum.
och fick springa tillbaka till området. brunnarna svämmade över och det kom brandbilar farande. vi sprang i tre decimeter djupt vatten. det fanns inte ett enda ställe på kroppen som var torrt. på riktigt. det var blött.


blött. och herrehud vad ful jag var. älskar mina stumpebyxor men det där var inte särskillt snygg.

jag har inte varit så lycklig som jag var i arvika. jag var inte så himla blyg där. jag pratade med en massa människor. något jag inte hade vågat här i helsingborg. det var underbart, verkligen. sån jag vill vara. men nu är tristessen så otrligt stor. som en klump. inget känns särskillt upplyftande. och att jobba nu suger. att vara ensam hela dagarna med läskiga vuxna som bara pratar om vad de ska äta till middag är jobbigt. båda dagarna har jag försökt dränka mig i att konsumera kläder. det har varit bra. har köpt världens finaste jacka. och typ. det heter nog jumpsuit. den är bäst. dessutom tycker mamma att jag har stilkänsla. jag älskar min mamma. min fina mor.

kram,!

lite arvika kan jag berätta om. men det får gå i två omgångar för bloggen orkar inte med mer än så.
jag är inte så trött längre. har redan lagt upp en massa bilder på min bilddagbok som jag ångrar en del. men man vill ju inte vara chicken och radera en massa. åh. sånna problem man kan ha!


mmmmmm, jag fick ju se min Luke. fast på långt håll. och de var så himla bra.
så långt över mina förväntningar som jag verkligen hade försökt dra ner. kate nash lika så. 


lykke li var grym på fredagen. det var en kille som heter Saul Williams också.
kent också. de spelade utan dina andetag. avled lite. dessutom träffade vi finasta människorna innan kent.
bertil och adam från stockholm. en och bea som peder kände. och hennes pojkvän kalle. (vars regnjacka jag hängde i.)


Sofie var fin. till och med i baja maja kön.


peder fick en fjäder av saul williams. det var fint. hela saul williams var fint. och grymt.
övertygade mig om att usa kanske inte suger så hårt som jag tror.


galago är världens bästa serietidningsförlag. den här var grym.

dessutom gick jag med i grön ungdom. det var bra. nu kan jag vara med på
deras grejer de brukar ha på stortorget. man annars för övrigt blev jag sjukt förvirrad på min politik. jobbigt.


vi träffade Internet från bilddagboken. han är en legend.
och nu har jag skakat hans hand ordentligt.

del två kommer snart.

här är den äckligaste bilden på mig vet du. jag hatar att jag alltid ska rodna. det är inte coolt.
hursomhelst är jag hemma från arvika festivalen och det var varmt och blött. och fint och jag och bertil från stockholm konstaterade efter att ha varit vakna i 26 timmar att vi var rätt lyckliga. han var fin. han sa mor och far. och hade en flickvän som hetter maria. slutet av festivalen gick mest ut på att jag såg ut som en tant i för stor regnjacka som var kalles. och med paraply armen. och barfota i snukigaste skorna. men det var okej. it's okay. jag har jobbat idag och är djävulskt trött, fortfarande och jag har handlat en ny jacka på rean i malmö. dessutom har jag en jätterolig historia. men jag orkar inte. förlåt. jag ska berätta snart och ladda upp lite bilder från arvika även om de flesta bilderna är suddiga eller skabbiga. dessutom har jag rökt cigg och vattenpipa. det var himla gott båda två. jag såg säkert ut som en tönt och nybörjare (vilket jag är) men det gjorde inte så mycket. det var gott. det är lite synd ju.

(kooks var mitt sällskap idag på kontoret. fint.)

Det blev många pojkar idag. men det gör inte så mycket. de är fina. fina att se på. ofta fina att prata med. men att ha någon för sig själv är långt ifrån. det är tradigt. ja, tradigt. då är jag fortfarande den lilla småfeta elvaåriga flickan.
 
Hursomhelst önskar jag er få läsare en himla fin vecka, min har inte börjat bra. jag har gjort en massa klantigheter. typ glömt min cykel på knutpunkten, skärt upp min häl, och gjort att det lucktar brännt i hela personalköket på Findus. bland annat. därför är det lika bra att jag går och lägger mig. men efter det blir det tomt här. först ska jag jobba på filborna campen igen, med barnen och de knäppa människorna. men sen hoppar jag sista dagen för att fara till Arvika. och sen hänger jag ju där i fyra dagar. så jag kommer väl hem på söndag någon gång. så jag hoppas innerligt att ni har en bra vecka tills dess.

från någon fransk streetstyleblogg. så himla snygga. så ska det vara.
kram, mina åtta läsare. nu ska jag simma.

så här ser det ut om man tittar ut genom fönstrena i fikarummet på Findus.
eller om man sitter på altanen, eller varandan kanske det heter.
(vad heter det om det är på taket? hm.)
hursomhelt tycker jag att det här der hur flott och mysigt som helst.
en hammock och en trädgård med morgonsol
med utsikt över Malmö och hamnen då.
jag kanske har livlig fantasi, men jag kan så väl tänka mig att hänga där,
dricka morgonte i hammocken och gunga lite lungt innan jag åker iväg
för att rita lite klänningar. det hade varit så himla fint.
fast i ett annat land, helst.
kan du se det?

och imorgon ska jag tillbaka dit, sen är det filborna campen åter igen.
men jag slipper hela torsdagen eftersom då är jag påväg till arvika.
tänk, när de närmar sig avslutningen har jag redan dansat till Markus Krunegård
och när simmarna slutar träningen på torsdag så dansar jag till Håkan Hellström.
åh, jag vill så gärna dansa.

jag har vilat upp mig sen förra veckans jobb. dränkt mig lycklig med sofies hjälp. så jag kan klara nästa vecka också.
jag har tvingat henne att följa med mig på stan för jag behöver en jacka, jag fryser så mycket. en sån där lagom jacka. men det är nog lite för sent för jackletande även om vi mest tittade second hand. men med second han är det ju så att man aldrig hittar vad man letar efter. jag gick med i deras stamkundsklubb. 10% i ett år för 25 spänn osv. det var bra. sen har vi gjort sånt som vi brukar göra, film, äta, hänga, spela lite scrabble. det är vår grej. typ. eh. tycker om henne, sofie. himla mycket. även om hon mest ser ut som ett troll nu för tiden. titta!

jag är hemma från den andra campen. är om det nu går ännu mer nedstämd än förra veckan. det är något med miljön där. jag kryper in i ett skal och är inte mig själv. de jag känner som bäst är inte heller sig själva. och de nya människorna som jag anstänger mig för att knyta an till är så. så inte jag. så anorlunda och inskränkta i sitt tankesätt. jag är inte mig själv alls, jag anstränger med verkligen för att vara något, fast det är emot mina principer. jag klär ner mig som tusan och går runt i säckiga kläder. medans allt jag vill är att dra på mig strumpbyxor och en second hand-klänning. jag låtsas att jag tycker skräck är ballt och skrattar när de andra skrattar. jag är inte mig själv. förlåt. jag är en dåligt människa. men det var längesen nu jag kände så här. så här illa. (och ja, det gör rätt ont när ni inte frågar mig.)

nu är jag hemma från skogen. skogen där britta bor då och då. fantastisk och så stor skillnad mot allt. jag tyckte det var bäst, jag var himla bekväm i att äta,äta,äta, läsa tintin, plocka blommor, titta på film, äta lite till och sova. det är typ vad jag gjort. titta;

en gammal förfallen kvarn


vi hälsade på några som bodde på andra sidan sjön fr de behövde brittas hjälp med hästarna.
jag tittade på och kollade tv med hennes kusin linnea.


den bruna hette Silvia.


trollskt


Gudrun hade tagit mycket skog


harsyra


vi gjorde en egen midsommar stång och jag dansade och sånt också.

imorgon ska jag upp snotidigt igen och åka till malmö och Findus.
sen på tisdag är det snorungarna igen.

jag är hemkommen från filborna campen men är så himla himla trött. barn är jobbiga, även om de ser söta ut. det kör slut på en. lägg sedan till barn i simhallen som skvätter och du har en djävulsk huvudvärk. men jag är nöjd, kände mig duktig och så jävla trevlig. dessutom var jag upp klockan sex imorse och simmade i en timme. det var fint.

men folket där är inte allt för uppiggande. mest sådana människor som lyssnar på kobojsarna och trance och pratar om en massa skit . skit, jag inte har något att säga till om. disskutioner jag inte har med att göra vilket gör mig tyst och passiv och det är så jävla tradigt. samtidigt som tåv av mina närmsta går runt i minishorts och push och ligger och åmar sig för dem och så fort man inte passar in eller duger så bränner dem en där det gör mest ont.

men nu är en vecka avklarad och jag har "bara" två kvar. men ska säkert gå bra, Linus som jag bor med är rätt schysst. och så har jag britta. och en tjej som heter klara. och en kille som älskar skidåkning. det är schysst.

imorgon ska jag åka ut i den skånska skogen till brittas torp och fira midsommar. känns bra och mysigt. på riktigt.

min fina Sofie.
vi umgicks, på söndagen var vi på rumett och fick välja film.
gökboet.
sen åt vi gott på mezo.
sen åt vi jordgubbstårta.
sen handlade vi godis.
promenerade jättelångt, eller ja, långt.
gungade.
tittade på across the universe.
jag får röka på med hjälp av mina vänner.

och, jag älskar henne.



imorgon ska jag upp tidigt och jobba. jobba på filborna campen.
hänga med barn
simma med barn
äta med barn
sova med barn.

fatta jag kommer var något trött på torsdag när jag kommer hem.

(och på torsdag rivs min skola, och jag ska åka dit och säga hej då.)

igår tog min kusin studenten.
kalle, juridikstudenten från Uppsala gissade att jag var 20 och storasyster.
det var dagens höjdpunkt, nästan veckans.
du skulle sett hans min när sanningen framgick, att jag bara var sexton.
ovärderligt.

jag har varit upptagen de senaste dagarna. jag började direkt i onsdags morgon på mitt ena sommarjobb. På Findus huvudkontor i Malmö. På Pappas jobb. Min fina pappas jobb. Jag har lånat ett skrivbord. Där satt jag i sex timmar och sprättade kuvert i onsdags. plockade ur innehållet. sorterade innehållet. slängde delar av innehållet. packade papperslappar och recept i flyttlådor. men fikade två gånger! Det var höjdpunkten, att man kan ta så mycket te man vill, även om det bara är blaskte på Lipton.

idag fick jag en snabb utbildning i ett data system. ett datasystem med alla deras kunder ungefär. som jag skulle fixa och pilla med. kolla om de hade bytat adress eller upphört. på hitta.se. världens långsammaste hemsida. världens segaste grej. det tar evigheter att hitta saker och musen är jobbig. och när man väl är klar med en kund har man en hel jävla hög kvar med kuvert och felaktiga adresser. så jävla tradigt. har gäspat hela dan. tittat ut över hamen och måsarna som flyger runt huset hela dagen. suttit en stund på solterassen och tittat drömmande på taket på andra sidan gatan och funderat över vem som äger trädgården och speciellt hammocken på andra sidan. jag ska fotografera det nästa gång jag kommer dit.
men jag måste säga att jag har tradigaste kontorsjobbet och idag bestämde jag mig för att jag aldrig ska bli en sådan, en kontorsråtta. men dock var det lite kul, en kille bakom mig frågade hela tiden om jag skulle hänga med och fika och jag hörde honom mumla hur till sin kompis bakom om hur tradigt det måste vara att uppdatera datasystemet. och ja, det är så jäkla tradigt. men det kommer sitta fint i slutet av juli när jag har tio tusen på mitt konto. det du!

i tisdags var min sista dag på högstadiet. förstå lättnaden. på morgonen bjöd min rektor hem alla nior till sin lägenhet vid bibloteket. alltså, de här lägenheten var nog den mest fantastiska jag sett. först och främst tog den nästan aldrig slut(!). sen var det en sån där lägenhet med valv och inga dörrar. stort och luftigt och taket var flera meter högt. och sen taket var fantastisk snirkligt sådär som det är i gamla lägenheter. och ljuskronor hade hon. fantastiska ljuskronor. och en säkert tio meter lång vägg fylld med böcker i en enda lång bokhylla. och en långsmal balkong, med ett snirkligt järnräcke. jag lovar, hon hade säkert en walk-in-closet också. som Carrie i Sex and the City. titta!

Stor fönsterkarmar var det också, sådana man bara vill sätta sig i och se filosofisk ut i. och titta ut på stadsparken, som hon hade direkt utsikt till. hade jag bott där hade jag bjudit in alla på te och så skulle jag gå ner till bibloteket varje dag och låna nya böcker. fast såklart i en helt annan stad. dessutom, nere på innergården fanns det ett litet rött hus som bara fanns med en extremt liten trädgård. precis så min farfar bodde för några år sen. jag älskade det huset.

hursomhelst hade vi kabaré på skolan senare och sånt, och det var väl kul. och sen på kvällen var det avslutning i Rosengårdskyrkan. jag kände mig fin i klänningen jag jobbat med.

jag är sån himla mes i ansiktet och det blåste, men jag var så glad!

I kyrkan var det djävulskt varmt och jag hade lökringar under armarna. bara en sån sak. men det var den längsta cermonin, så många elever som vill uppträda. men inte jag, inte denna gången. men jonna sjöng, sjöng så jag nästa började gråta på Gabriellas sång. det är nu som tiden är min. och vi gick upp på scenen och jag var modigt moderiktiga maria ungefär. det var roligt. sen fick vi betygen och en ros. tjusigt. jag har nu också MVG i musik och bild. i bilden tack vare min favoritvikarie Erik. jag ska aldrig sluta måla tycker han. och Nickan vill att jag aldrig ska sluta med musik. Och Martin tycker att jag skulle klarat NV galant om jag valt det. Tina kommer sakna mig. Och Agneta tror jag kommer klara mig jättebra. Åh, jag kommer sakna henne. ingen hade någonsin varit så inspirerande som hon. ingen har lärt mig så mycket. Och när Gabbi kom fram till mig och sa en massa fina saker till mig om att jag kommer få det fantastiskt och bli världskänd och duktig. då började jag gråta. de få gånger jag pratat med henne har hon alltid sagt att jag ska bli en ny ho's over bro's. och det är ju såklart det jag hade önskat mest av allt. klart jag vill kunna leva på att sy och strosa runt i typ Paris. men hur som helst så är jag så glad att hon tror på mig, att någon gör det.

sen var tanken att vi skulle hänga på Gröningen och hade det fint och mysigt. men det blåste något djävulskt och alla i klassen var ändå inte där. så jag och några fina stycken åkte hem till Julia där hennes pappa stekte korv och bjöd på toblerone. titttade på slutet av sverigematchen och såg Juno. Mysigt. Sånt jag vill ha det.

Och nu är jag så himla redo för något nytt, ett steg till, nästa kapitel. det känns bra. himla bra.