igår åt jag sockervadd och popcorn. åkte balder och slänggungan. bland annat. det var fint. och gratis. just kunde jag ha varit i stockholm, och det känns kasst. så jag är himla tacksam att catti vill distrahera mig senare idag.
videon är fånig, men låten. åh. ge mig, allt. nu ska jag till mormor och bli ompysslad. tänka sig, hade mina föräldrar inte haft bröllopsdag hade jag kanske varit påväg till stockholm senare ikväll, som sofie är.
leonié i rummet mitt emot har skaffat mig en facebook idag. hon har lärt mig vad P.Y.T. i Justice D.A.N.C.E. låten betyder (pretty young thing) . Jag har skrattat och druckit te och lärt mig saker och ting. flera stycken plus idag alltså.
åh, spännade rubrik? men det blir inte mer än så, för i källaren på skolan har jag ingen musik i öronen. jag är inte lika tom, känns det som. eller så är jag fortfarande tom men jag försöker dölja det så hårt genom att vara upptagen med saker så jag inte märker det. som igår, då var jag och sofie hos två och treor i båstad. jag var lite påverkad och ville dansa. men åh, jag kände ju inte dem. kunde inte bara börja tokdansa där, då. men det hade varit roligt. sen har jag pratat och försökt kontakta mig med mina klasskamrater. sånt är svårt. imorgon ska en tjej som heter emma läsa upp mitt personliga brev inför klassen. det hade jag inte räknat med. där står det att jag hatar helsingborg, men bara lite. men ändå. åh. jag trodde inte att det skulle läsas upp för alla. jobbigt. annars vet jag inte så mycket. rummet känns rätt mysigt nu alltså. fast jag saknar att se på film. och det känns ändå ganska okej att stockholm inte blir av. världen går inte under och på lördag blir det jag och catti i mitt tomma hus.
jag är helt tom. jag har inte ork till någonting. precis som igår. helt tomt. en iskall hinna runt om min kropp som inte vill försvinna. min kropp skriker desperat efter någon som håller om mig. och mina fina föräldrar har kommit på en idé som gör stockholm jättemöjligt. men jag känner inte något speciellt. skönt att det kanske blir av. men ändå inte? ska jag må så här där är det inte värt det. vill dem ens ha mig där? vill jag ens ha mig själv där? jag vill jag vill jag vill jag vill jag vill att någon ska vilja ha mig där. så kanske jag slutar känna mig så tom och så långt ifrån den närhet som behövs.
jag lovade mig själv att det här aldrig skulle bli en konsumptionsblogg. men nu är det så att dessa skor behövdes visas upp. 1. de är snygga 2. de kostade mig typ 65 spänn, i en "riktig" affär. precis i min prisklass. 3. det kommer ta ett tag innan jag kan gå i dem.
annars är det äckel och mycket sånt. döver det med att handla då ju. och musik. belle & sebastian. det kanske märks, rubrikerna? dessutom tror jag att jag ska sluta tömma mig själv på allt det här. peder säger att han gärna lyssnar, så då är det ju ingen mening att lämna ut allt här när jag vet att vem som helst kan läsa det. dessutom har mamma köpt en mobil till mig och den är ganska fin alltså och annars så är jag himla inte alls pepp på att åka till stockholm nästa helg eller jag är fan inte pepp på någonting. och jag är helt tom på vad jag ska göra åt det. åt helvete med allt, med mig. det hade varit rätt skönt.
Det är nåt mellan oss. Mellan oss o världen . en lång väg och en himla mur på det. jag går på min egen känslobegravning.
jag är hemma. hemma i helsingborg nu. tänker på apelryd. det är så märkligt, allt! jag har det lite sisådär med att prata med folk om ingenting. jag kommer aldrig på något att säga. så då blir jag tyst. jobbigt, då blir jag blyg och mesig. jag har varit så nära tårar vid flera tillfällen. till och med mitt vid maten, eller på en lektion. sånt där när man känner sig så ensam fast man sitter med flera människor. men såklart fick jag skärpa till mig. det är sånt ju. man måste.men jag vet inte. det kan bli bra. jag vet inte än. jag får se om två månader eller något, som tyska leonie sa.
nyss fick jag ett alldeles utmärkt sms från älskade peder, fantastiskt. och imorgon ska jag handla viktiga saker med min fina mami. jag tror hon ska köpa mig en ny mobiltelefon eftersom min är inne på sista versen som man säger. jag vet inte, allt är så konstig, skumt, knäppt, märkligt, annorlunda och ovant att jag inte vet var jag ska ta vägen och jag vet inte vad jag ska säga mer. jag behöver lite sömn och min kudde. imorgon kommer bilder på mitt rum, hoppas jag!
nere i källaren sitter jag. det är en macdator. jag förstår ingenting. verkligen. allting är så märkligt. men rummet är rätt fint, fast det är armegrönt på väggarna. ja, jo . jag vet inte. det blir inte djupare eller inteligentare än såhär.
catti och frida, och alla andra som börjar imorgon. jag hoppas, hoppas verkligen att det blir värt och bra. eller i alla fall helt okej. så kanske jag också snart kommer tycka det.
jag ska ringa samtal. ett och berätta dåliga nyheter. ett så jag får höra dåliga nyheter. jag tycker inte om att ringa. så det kommer gå åt skogen. antagligen.
jag har packat, packat ihop det mesta av det bästa jag äger. för imorgon flyttar jag iväg. i alla fall för de flesta dagarna i veckan. tack och lov. och speciellt med plats har jag gjort till en present jag fick igår. världens finaste present. som jag kommer titta på varje dag där i båstad. så jag kan sluta vara så som jag är och förhoppningsvis vara lite starkare och lite självständigare. (tack catti.)
igår åkte jag trots allt till malmö. med britta och frida. fin tjejer. och catti också. vi såg soko och satt allra längst fram och jag skrattade och log för hon var så galet galet underbar. när hon satt där med tigersaken på sig och slog sönder sin trumma. eller när hon tyckte att alla som vill kunde komma in och sitta precis framme vid scenen, som popdagis tyckte jag. eller när hon grät en skvätt på scenen. eller när hon rapade i micen! åh, hon var fin hon.
hon sa att hon hatade dem där låtarna hon har blivit så uppmärksammad för, så dem spelade hon inte. sen såg vi billie the vision men som blev lite förstört av ett hånglande par. åååh, sånt är så irriterande. sen satt vi i ett fint tält och hade blåskonsert med glasflaskor. frida skickade sms till storbildsgrejen och sånt fint. britta tyckte min personlighets kris var fin. jag tror hon ljög med jag kände mig blingig. inte helt fel det heller. sen gjorde vi bästa dansen och sjöng på milkshake med kelis.
dessutom blev vi filmade och intervjuade av en kille om typ. eh. den där storbildsgrejen. det var konstigt. fin kväll!
jag vet inte om det märks, men ordet fin, fint är det jag använder mest, det ord jag tycker bäst om. men nu är det ju så att jag inte vill använda sönder det, så innebörde blir mindre värd. det hade varit förkrossande. jag vet inte riktigt, men ingen av synonymerna jag hittade slår fint. eller?
idag har jag lyssnar på Whitest boy alive en stund. förbannat min vita hy och funderat på hur himla lika de låter till Kings of Convenience. jag har också rotat igenom alla lådor jag har efter något vettig att ta på mig. men inget. förbannat det. det blev sådär, som nedan. svart för det är så förbannat lätt att klä sig i svart. jag tror jag förbereder mig på hösten. sen har jag förbannat mig själv för jag är så borttappad, jag har letat och letat. men inget. säg mig, hur ska det gå? ny skola, nytt allt, och jag är borttappad? ingen vill umgås med någon som är borttappad. en finnig, kort, blond borttappad tjej. låter inte bra alls det där. dessutom har jag förbannat att det som jag tycker är jobbigt egentligen är så himla i-lands att jag bryts itu av det. det är så egoistiskt av mig och dumt och det är för fan en förolämpning mot dem som faktiskt har problem som skaver och gör ont. ikväll ska jag se soko och jag borde vara så peppad men det är jag inte och det är förbannat det med.
och f.y.i. jag ska inte på begravning.
all she got is blondness, not even tenderness. det är jag det.
behövs: en älskvärd vän trocadero, kakor och godis en grön park (t.ex. jordbodalen) solsken en fin fin filt crazy shit! på tisdag bor vi på Apelryd för det mesta!
allt jag vill ha ikväll är en sån där kram. en kram som inte tar slut. en kram att gömma sig i. en kram att gräva ner sig i. en kram utan ord. en kram som inte är stel. en kram som är mjuk som sockervadd. en kram som lovar mig att jag inte är så ensam som jag känner mig precis just nu. NU.
jag har varit vaken i mer än två timmar. sen klockan nio alltså. det var hon från apelryd som väckte mig när hon ringde. hon sa att de hade skickat fel lapp till mig och en massa annat skitsnack. det var mycket skitsnack. men jag hoppas det löser sig. för verkligen, jag orkar inte alls om det inte löser sig. dessutom har jag blivit sjuk känns det som. trött i huvudet och täppt i näsan. äckligt. göteborg är för bra för mig. nu ska jag fortsätta sy på min klänning som jag stannade upp alldeles för sent för igår. det blir ganska bra tror jag, den är röd. och under tiden ska jag se på romeo+juliet, den där moderna versionen där leonardo dicaprio är så söt.
så här blond och fin vill jag vara idag. men istället är jag fortfarande lite småsunkig och trött på allt jag äger. så därför ska jag sy en klänning för tyget jag hittade på kupan för tjugo kronor tidigare idag. och fortsätta sura över att apelryd klantar sig och inte gör som jag vill. känns inte kul med skola alls alltså.
av någon anledning blev vi fotade ett par gånger under way out west då. nyss hittade jag den ena bilden, mmm indisk mat i på gräset precis utanför området. jag är ju knappt med på bilden, bara min fula lugg, lite ben och händer och sådär. men det gör inte så mycket, britta och sofie får gärna ta hur mycket plats dem vill. peder och hans kompis är också med. platinablondisarna.